Notice: add_custom_background har upphört sedan version 3.4! Använd add_theme_support( 'custom-background', $args ) istället. in /customers/4/5/9/hjarnblodning.se/httpd.www/wp-includes/functions.php on line 2638 Notice: add_custom_image_header har upphört sedan version 3.4! Använd add_theme_support( 'custom-header', $args ) istället. in /customers/4/5/9/hjarnblodning.se/httpd.www/wp-includes/functions.php on line 2638 Introduktion | Hjärnblödning

Introduktion

Några ord om skallens uppbyggnad

Under huden finns tunna lager av bindvävshinna och muskler. Därunder benhinnan och skallbenet. Skallbenet skyddar huvudets inre delar. Hjärnan omges av tre vävnadslager. Ytterst har vi den hårda hjärnhinnan, spindelhinnan och närmast hjärnan ligger den mjuka hjärnhinnan.

  • skalp, huvudsvålen sammanfattande namn på galea aponeurotica och huden ovanför.
  • extradural blödning blödning från skalpen, stora sår i skalpen kan orsaka livsfarlig blodförlust om de ej åtgärdas!
  • galea aponeurotica bindvävshinna som förbinder skallens hud med muskler i pannan, på skallens sidor och i nacken.
  • periost benhinna
  • cranium skallens ben, d v s hjärnskålen och ansiktsskelettet, totalt 22 ben.
  • meninges/meninger hjärnhinnor
  • dura mater hårda hjärnhinnan
  • arachnoidea spindelvävshinnan
  • pia mater mjuka hjärnhinnan
  • liquor/likvor hjärnvätska, klar vätska som finns mellan dura och arachnoidea och cirkulerar runt centrala nervsystemet, totalt ca 150ml varav 50% i huvudet och 50% runt ryggmärgen.

 

Blödningar namnges utifrån var de uppkommer

Epiduralblödningar uppkommer då kärl i skallbenet eller på hårda hjärnhinnans yta brister. Subduralhematom uppstår då kärl under duran brister. Mellan pia mater och spindelhinnan går hjärnans ytligaste kärl, när dessa brister uppstår subaraknoidalblödningar. Inbäddat i hjärnvävnaden finns kärl som, om de brister, ger upphov till intracerebrala blödningar och kontusionsblödningar. Alla dessa blödningstyper kan sammanfattas som intrakraniella blödningar, d v s blödningar innanför skallbenet.

  • epi- belägen ovanpå, över-, efter-, extra
  • sub- belägen nedanför, under-,före-
  • intra- innanför, inne i, inom-

Blödningar har inre och/eller yttre orsaker

Intrakraniella blödningar kan också indelas i de som beror på inre eller yttre orsaker. Inre orsaker kan vara ett kärl som spricker till följd av försvagade kärlväggar, högt blodtryck eller dålig förmåga hos blodet att levra sig. Ofta en kombination av olika inre faktorer. Yttre orsaker är skador, oftast trafik- eller fallolyckor. Inre faktorer kan bidra till att förvärra blödningar till följd av yttre orsaker, t ex dålig förmåga hos blodet att levra sig då man äter blodförtunnande medicin vilket gör att en blödning till följd av en olycka blir större än om man inte tagit medicinen.  I dagligt tal säger man ofta traumatisk respektive spontan blödning.

  • traumatisk blödning uppstår pga yttre orsaker, olyckor.
  • trauma skada
  • spontan blödning uppstår pga faktorer inuti kroppen
  • koagulationsförmåga blodets förmåga att levra sig
  • antikoagulantia/antitrombotika ”blodförtunnande”,mediciner som minskar blodets förmåga att levra sig och är viktiga för att förhindra blodproppar. Till exempel Waran, Trombyl, Plavix, Klexane, Fragmin, heparin.
  • trombos/tromb blodpropp i ett kärl, ger t ex hjärtinfarkt om de uppstår i hjärtats kranskärl, ”propp i benet”/DVT om de uppstår i benens vener etc.
  • emboli/embolus levrat blod som lossnat från en tromb och satt sig på ett annat ställe, t ex stroke om de sätter sig i ett kärl i hjärnan eller lungemboli(”propp i lungan”) om de sätter sig i lungornas kärl.

Blödningar kan skada hjärnan på flera sätt

Själva blodförlusten från en hjärnblödning orsakar aldrig några större besvär. Problemet är att blodet måste trängas med hjärnan i det begränsade och slutna rum som skallen utgör. Det innebär att blodet från en blödning kan trycka på hjärnans yta. Så är fallet vid epidural- och subduralhematom. Om trycket är litet behöver det inte ge några symtom. Är trycket lite högre så slås funktionerna i hjärnans yta ut och man kan t ex bli förlamad eller tappa talet. Exakt vilka symtom man får beror på vilken del av hjärnan som blodet trycker på. Är trycket ännu lite högre så pressas hjärnan ner mot undre delen av kraniet(skallbasen) vilket leder till att blodförsörjningen till hjärnstammen och hjärnan ”kläms” av, det vill säga hjärnan får inget syre och man dör. Detta kallas inklämning, att ”hjärnan klämmer in”.

Blodet från ett brustet kärl kan också spruta ut med sådan kraft att blodstrålen förstör hjärnvävnad vilket händer vid intracerebrala blödningar, även här beror symtomen på vilket område som drabbats. Dessa blödningar kan förstås också öka trycket i skallen.

I området kring ett brustet kärl kan det uppstå syrebrist. Detta i sig skadar cellerna, men stör också saltbalansen i hjärncellerna så att de sväller och ytterliggare försämrar blodförsörjningen i området. Skadade celler kan även läcka ut ämnen som är skadliga för intilliggande celler. Detta är mycket vanligt vid traumatiska skador, särskilt kontusionsblödning.

Om det kommer tjockflytande eller koagulerat blod ut i hjärnans hålrum kan detta orsaka att likvorn ej återupptas eller att den ej kan cirkulera runt som den ska. Detta leder till att trycket i skallen stiger och slutligen inklämning.

  • ICP intracranial pressure, mått på det intrakraniella trycket
  • herniering inklämning, beror på högt ICP varvid blodförsörjningen till hjärnan ”kläms av”
  • hemipares svaghet i ena kroppshalvan, t ex då ett subduralhematom trycker på sidan av hjärnan, en blödning på höger sida ger symtom på vänster sida av kroppen och vice versa
  • hemianestesi nedsatt känsel i huden i ena kroppshalvan, drabbar också motsatt sida av kroppen
  • afasi oförmåga att tala eller förstå tal
  • dysartri svårigheter att tala tydligt,dålig artikulation,sluddrigt tal
  • fokalneurologiska symtom symtom från hjärnan som kan härledas till skada i ett visst område, t ex skada på vänster sida av huvudet ger afasi eller högersidig svaghet
  • ventrikel hålrum i hjärnan där likvor cirkulerar
  • ventrikelsystemet sammanfattande begrepp för alla ventriklar
  • hydrocephalus vattenskalle, ökad mängd vätska i ventrikelsystemet så att det intrakraniella trycket ökar, beror på dåligt återupptag eller att det stängts av, t ex till följd av koagulerat blod eller hjärntumör

Intrakraniella blödningar har olika allvarlighetsgrad

Vissa blödningar dör man av medan andra inte ens ger några symtom. Hur kan detta komma sig? Det är i grova drag tre olika faktorer som avgör hur allvarlig en intrakraniell blödning är:

  • var den uppstått
  • hur stor den är
  • hur patienten mår

Hjärnans olika delar har som bekant olika funktioner. Vissa funktioner är viktigare än andra. T ex så finns det i hjärnstammen områden som styr vakenhet, andning och puls. Det är förstås mycket allvarligt om en blödning påverkar dessa områden. Å andra sidan finns det områden som har mycket abstrakta funktioner,  så en blödning i t ex pannloben behöver knappt ge några märkbara symtom. De flesta områden är dock sådana att även en begränsad skada ger symtom. Till exempel om en blödning påverkar temporalloben, vilket kan ge hemipares.

Ju större en blödning är desto större områden av hjärnan skadas, och desto större  är risken att det intrakraniella trycket ökar. Hur mycket det intrakraniella trycket påverkas av en given blodvolym varierar dock en del från person till person. T ex minskar oftast hjärnans storlek med åldern och då ökar inte trycket lika mycket som hos någon med större hjärna och samma storlek på huvudet. På röntgenbilden kan detta bedömas utifrån hur mycket hjärnans utseende/anatomi påverkas av blödningen. Ju mer avvikande röntgenbild desto mer skada ger blödningen.

Ett bra mått på hur allvarlig en blödning är visar sig i hur den drabbade mår. Är symtomen minimala så är oftast prognosen god. Är den drabbade däremot trött eller till och med medvetslös så är det ett tecken på att trycket i skallen är högt eller viktiga delar av hjärnan skadats och det är alltid allvarligt.

 

  • masseffekter hur mycket hjärnans utseende dvs form och symmetri påverkas av en sjuklig process såsom blödning eller tumör
  • RLS reaction level scale, ett i sverige på 80-talet utarbetat system för att bedöma hur vaken eller medvetslös en patient är,skala med åtta steg där 1=helt vaken och 8=djupt medvetslös/nästan död.
  • GCS glasgow coma scale, den internationellt mest använda skalan för att bedöma vakenhet,bygger på bedömning av ögon, muskelaktivitet och tal där olika reaktioner ger olika poäng som summeras. 3=djupt medvetslös, 15=helt vaken och klar.

Man måste dock vara medveten om att alla blödningar, oavsett hur man mår, kan utvecklas till något värre – och alltid omedelbart söka sjukvård om man tror sig ha drabbats! Först efter röntgen och läkarbedömning kan man veta om det finns och hur allvarlig en blödning är. Detta beskrivs närmre under respektive blödningstyp.

Share

Comments are closed.